torsdag 30 juni 2011

"Jag är en sån som är bra på att bygga"

Det byggs en hel del här. Och pysslas. Och helst ska inget rivas, även om vi ibland kan jobba oss fram till en komproiss, som t ex att fotografera kyrkan han har byggt i klossar så att vi kan använda bordet att sitta vid när vi bjuder grannarna på grillmiddag.

Men annars ska helst inget kastas och inget plockas undan och inget rivas. Vi har haft Afrika och Antarktis i Briojärnväg på vardasrumsgolvet hela våren, och de försvann inte förrän gossarna hälsade på farmor och farfar i stugan några dagar och mamman helt fräckt plockade upp järnvägen på deras rum.
Och så uppfinns det. Och är man mitt inne i en uppfinning kan man ju inte sluta bara för att man måste göra något annat. Medan han satt på toaletten sa han medkännande "Mamma, nån gång kanske du kan lära dig att bli lika bra som jag på att uppfinna". Och det hoppas man ju. Uppfinningen han håller i handen är en uppfällare - som man har när man fäller upp tält t ex, oh vem behöver inte en sån?

Han är noga och mycket intresserad av fakta. Här granskar Valdemar och Julius faktaboken om hovdjur som vi köpte på loppis (en mycket suspekt bok, på många sätt. Man undrar lite hur faktaurvalet är gjort, om man säger så) för att se att de inte har missat att bygga någon sort till sin savann. Framför dem på bordet står djuren de (med lite hjälp) redan är färdiga med. Som krokodilen, flodhästen och gnun.

Och så byggde vi ett staket...

Alla hade sin uppgift.

Ebbe delade ut skruvar...
...Valdemar jobbade med hörselskydden...

..morfar sågade (och förklarade flera gånger hur han kan vara både farfar och morfar, mycket mystiskt det där)...
...Daniel och Shuaib satte upp spjälor...
...och Julius mätte.

Och vi andra? Vi fastnade inte på kort, men hjälpte till lite vi också.

Den egocentriska världbilden


Treåringar är världens mitt. Allt kretsar kring dem, allt utgår från dem och de är medelpunkten.

Och det är självklart för Julius hur en familj ser ut. Det är mamma, pappa, storebror och så huvudpersonen - mittpunkten.

Ofta ofta leker vi kaninfamilj, lejonfamilj, dinosauriefamilj eller kattfamilj.

- Du ska vara mammakatten, pappa ska vara pappakatten, Valdemar ska vara storebrorkatten och jag ska vara lilla katten!

Och när vi ser en fjällräv på djurparken och han tycker att den är liten (trots att den är vuxen, men Julius har en ganska överdriven uppfattning av rävars storlek):

- Men var är mamman och pappan och storebroren?

Och när jag läser Pippi:

- Pippi har ingen mamma och ingen pappa, och... Och Julius med förskräckt röst avbryter: - Och ingen storebror!