Men annars ska helst inget kastas och inget plockas undan och inget rivas. Vi har haft Afrika och Antarktis i Briojärnväg på vardasrumsgolvet hela våren, och de försvann inte förrän gossarna hälsade på farmor och farfar i stugan några dagar och mamman helt fräckt plockade upp järnvägen på deras rum.
torsdag 30 juni 2011
"Jag är en sån som är bra på att bygga"
Men annars ska helst inget kastas och inget plockas undan och inget rivas. Vi har haft Afrika och Antarktis i Briojärnväg på vardasrumsgolvet hela våren, och de försvann inte förrän gossarna hälsade på farmor och farfar i stugan några dagar och mamman helt fräckt plockade upp järnvägen på deras rum.
Och så byggde vi ett staket...
Alla hade sin uppgift.
Ebbe delade ut skruvar...
...Valdemar jobbade med hörselskydden...
..morfar sågade (och förklarade flera gånger hur han kan vara både farfar och morfar, mycket mystiskt det där)...
...Daniel och Shuaib satte upp spjälor...
...och Julius mätte.
Och vi andra? Vi fastnade inte på kort, men hjälpte till lite vi också.
Och vi andra? Vi fastnade inte på kort, men hjälpte till lite vi också.
Den egocentriska världbilden
Treåringar är världens mitt. Allt kretsar kring dem, allt utgår från dem och de är medelpunkten.
Ofta ofta leker vi kaninfamilj, lejonfamilj, dinosauriefamilj eller kattfamilj.
- Du ska vara mammakatten, pappa ska vara pappakatten, Valdemar ska vara storebrorkatten och jag ska vara lilla katten!
Och när vi ser en fjällräv på djurparken och han tycker att den är liten (trots att den är vuxen, men Julius har en ganska överdriven uppfattning av rävars storlek):
- Men var är mamman och pappan och storebroren?
Och när jag läser Pippi:
- Pippi har ingen mamma och ingen pappa, och... Och Julius med förskräckt röst avbryter: - Och ingen storebror!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)