Var ska sleven vara...

På kulturutflykt i Färs härad hittar Valdemar nåt intressant.

Tur att det är nummer tre

På BVC
Läkaren: "Kommunicerar hon, tycket ni?"
Viktor:"Ja, hon förstår ju sitt namn och visar med ljud och kroppsspråk och så."
Läkaren: "Hmm, när de är arton månader ska de ju kunna 6-10 tydligt urskiljbara ord..."

Men så bra att det är åtta månader kvar dit då! Jag är säker på att hon lär sig ett och annat.

Var och en efter sin fason

En varm fin strålande nationaldag, efter middagen med grillat lamm och couscous och årets första rabarberpaj.

Då ägnar sig Valdemar och Viktor åt den historiska atlasen (Berätta om när Europa var delat).

Julius leker doktor och utför en komplicerad magoperation på mig eftersom jag tydligen har en kaktus i magen.

Och Hedvig fortsätter grubbla över hur man egentligen kommer framåt. Det går fortfarande rätt trögt med det nämligen. Hon hasar lite på rumpan, och tar sig korta sträckor, men mer blir det liksom inte.

När får man mellanmål?

Idag har jag klarat mig utan den här bebisen hela dagen. Och det ska jag göra imorgon också. Och i övermorgon

Det har ändå gått ganska bra, och det kändes ganska roligt att göra sånt som att äta lunch utan att mata någon, bestämma andra saker än vad vi ska ha till middag och diskutera jobbsaker istället för vilka djur som bör finnas i den ultimata djurparken.

Men just nu känns det lite bra att hon inte visar några tecken på att vilja sluta sova i vår säng, så att det går att liksom tanka bebisgos på nätterna.

Och imorgon måste jag kanske ha med mig en macka, för man blir ruskigt hungrig av att inte äta mellanmål.

Sånt som Julius sagt just idag

"Han pratar ju oavbrutet!" sa en dagispappa som varit med sin son en dag om Julius. "Är det likadant hemma"

Ja. Det är det. Roligast är det att lyssna på honom när han pratar med någon annan eller inte tänker på att någon lyssnar.

Han och kusin Ebbe leker. De bygger en koja.

J: "Man kan lägga på filten som tak, men det är bara pappa som kan få den att ligga kvar."
E: "Vi frågar din pappa!"
J *tittar bort mot oss vuxna vid matbordet*: "Nej, det går inte, han äter fortfarande."

Vid sängdags.

Jag: "Vad vill du ha på dig på kalaset imorgon?"
J *tänker högt*: "Jag tar inte min prinsessklänning... Har jag någon med monster på?"

Blott Sverige, etc

Vi är hemma igen. Vi kom sent igår (idag) och har ägnat oss åt sånt vi har saknat. Det rör sig till exempel om: svensk filmjölk, svenska havrefras, svensk leverpastej, svenskt kaffe, svensk barnkanal, svensk tidning, den egna internetuppkopplingen och svensk faktabok om djur.

Det som inte kom med på kort

 Det skulle vara lätt, väldigt lätt faktiskt, att fylla bloggen med kort som ser alldeles underbara ut. Vi har det väldigt bra. Men samtidigt är det ju så att man inte gärna tar upp kameran (eller jaja, telefonen) när saker kör ihop sig. Det gör man när det är fint och trevligt. Men nu kör vi trots allt besök i Nîmes, som var en viktig stad under romartiden, med flera vackra och välbevarade monument, och så ska jag försöka berätta vad som inte syns på bilderna.

På den första bilden står jag och Hedvig framför det romerska templet. Ett av de mest välbevarade i hela världen, tydligen. Det är fint väder, solen värmer och jag försöker stava mig igenom den latinska dedikationen (till Lucius och Caius Ceasar) och föreställa mig hur imponerande det måste ha varit en gång.

Samtidigt går Viktor och pojkarna runt och letar efter en toalett. Det slutade så vitt jag vet med att de fick gå tillbaka till parkeringshuset, som det förresten tog oss lååång til och rätt mycket irritation att hitta. Att köra i okända franska städer, som stadsplanerades på medeltiden eller romartiden, är lite svårt. Och när jag kör blir jag rätt irriterad på alla andra. Oftast omotiverat.

När alla hade kissat tog vi oss genom gamla stans slingrande gränder mot Arenan, som också ska vara en av de mest välbevarade. Den var verkligen en upplevelse, och vi hade sån tur att ngra guider utklädda till gladiatorer visade olika stridstekniker för en fransk skolklass samtidigt som vi åt våra lunchbaguetter i solen.

När vi var mätta klättrade vi upp i bänkraderna, och allra högst upp, alldeles efter att jag tagit den här bilden, skulle jag bara ta av min sjal eftersom det ar rätt varmt att klättra på de där jättetrappstegen. Då hakade sjalen i skalmen på mina glasögon, som for i marken så att det lösa glaset, som jag borde ha fixat för länge sen trillade ner, någonstans i trappan en bra bi nedanför där vi befann oss. Med Julius i ena handen, Hedvig på ryggen i selen och blundande med ena ögat gav jag mig iväg för att hitta Viktor och Valdemar och få hjälp att leta efter glaset.

Det är inte lätt att gå i antika trappor, med ojämna trappsteg när man inte har något djupseende Vi hittade de andra längst bort i andra änden av arenan, och osannolikt nog så hittade Viktor mitt glas, i en trappa där en hel skolklass hade passerat alldeles innan. Det var inte ens repat efter fallet på flera meter. Ganska lättad över att kunna se med båda ögonen och inte behöva börja leta efter något slags jouroptiker i Nîmes var jag.

En stund senare togs den här bilden. Det som inte syns är att två minuter tidigare stod vi på en smal trottoar, på en hårt trafikerad gata. Julius storgrät eftersom jag precis dragit honom för hårt i armen och skrikit åt honom eftersom jag blev både rädd och arg när han för sjuttonde gången hoppade ner från trottoaren samtidigt som det kom en bil. Men, så kom vi fram till kanalen, trottoaren var bred igen och allt verkade idylliskt.