En slagen hjälte

När man kommer hem efter cirka sex timmar på barnakuten, där den ena efter den andra har velat göra alla möjliga undersökningar och där man har toppat det hela med att kräkas upp kåvepeninet är det skönt att ha en lillasyster att hålla i handen.

Oktober 2012

Jag sitter i köket och ammar (ja, det är bara med första barnet som man sitter i samma fåtölj, med samma kudde på samma ställe varje gång man ammar) och utanför är lönnen precis så gyllengul som det inte går att fånga på kort.

Därute leker de två stora. De bygger kojor i varsin buske och har fått lov att klippa vad de vill med sekatören i buskarna ut mot gatan.

I ugnen tinar kanelbullar. Strax ska jag ropa in barnen och så ska vi fika.

Och det var sommar...

20 grader var det. Den 20:e oktober var det. Och vi var fem av uppskattningsvis 5000 människor som åkte till Söderåsen för att uppleva höstfärgerna. Det var faktiskt helt magiskt. Jag är inte säker på att jag nånsin har sett så starka färger på träden som just i år. Och trots att det mer eller mindre var kö på den barnvagnsvänliga spången och trots en del smärre konflikter så hade vi en fin dag.

När besserwissergenen slår till

- Jag hittade en burk i skafferiet och tyckte att det var bäst att äta upp den, säger jag till Viktor under lunchen och syftar på jordgubbssylten som vi har till pannkakorna.

- Jag visste inte att man kunde äta burkar, kommer det blixtsnabbt från Valdemar.

Det ska böjas i tid...

- Jag ska göra en pratskola för Hedvig, meddelade Valdemar efter middagen idag.

Sen textade han noga BRUM BRUM (som tydligen var det bästa ordet att börja med) på ett papper och satte igång med sin pedagogiska gärning.

- Säg det här, sa han med sin bästa lärarröst och knackade med pennan på ordet. Hedvig, en månad gammal precis idag, reagerade inte nämnvärt, och efter att ha upprepat ett par gånger kom hennes storebror ut i köket och konstaterade lite uppgivet att hon nog inte är skolmogen än.

Nu funderar vi lite kring hur pedagogiken i hans förskoleklass ser ut, och hoppas att mer är uppsnappat från Bullerbyn, som gått varm i CD-spelaren den senaste tiden, än från hans fröknar.

Fast forward

Ja, just det ja... Inte ursäkta sig för att man inte skrivit på länge var det ja. Vi tar och snabbspolar. Senast var det december, nu är det oktober. Detta har hänt:

Det var vinter. 

 En besökare anmälde sin ankomst.

Sen blev det vår.

Och vi fick titta på den där besökaren.

Två barn tillbringade timmar med att läsa om och rita djur.

  Och så blev det sommar. Jo. Det var faktiskt sommar. Och en mamma skaffade Hipstamatic i telefonen och började möjligen använda det lite väl flitigt.

En familj åkte till Danmark.

Ett barn kom bort och till rätta igen på Legoland. Och ville inte vara med på kort.

Som sagt. Det var sommar. Bildbevisen i telefonen är tydliga.

 

Ett barn fyllde fyra och slutade med napp.

 

 
 Japp. Fortfarande sommar. Nu på Utlängan där ett barn levde Saltkråkandrömmen.

Ett barn hittade en nyckelpiga.

Ett barn tillbringade kvällen före skolstarten med att springa vid Haväng. Och det var sommar.

Sen lärde sig barnet cykla.

Det blev september och så kom den här.

Och bröderna hälsade på.

En lillasyster upptäckte fåglarna i babysittern och fyller en månad imorgon.

Sådärja. Då var vi väl ifatt någorlunda.