Den kortaste dagen

Ok, -20 på natten och -10 på dagen. Det är så kallt att bilen har bestämt sig för att inte gå ut mer. Den startar inte ens inne i garaget om man inte har batteriet på laddning hela tiden. Den tror på något sätt att den är en sommarbil.
Så imorse var det jag som drog iväg med båda barnen på cykelkärran för att Valdemar skulle vara med på dagis julfest. Och det var inte bara tio minusgrader. Det var inte heller skottat.

Däremot var det nästan smärtsamt vackert hela dagen. På eftermiddagen drog gossarna och jag till djurparken (bilen hade laddat hela dagen, men jag hade ändå hjärtat i halsgropen när jag vred om nyckeln när vi skulle åka hem. Vardags-edge.)
Det var inte många djur som var ute, och vi tog inte hela varvet heller. Alldeles för kallt.

Men sälarna var tacksamma att titta på nu, för de hade bara lite öppet vatten, så de tvingades visa upp sig.
Efter middagen ägnade vi oss åt att dekorera pepparkakor. Och vi kan väl sägas att temat var "there is no such thing as a för mycket glasyr".

Brev till tomten

Valdemar skrev mycket noga och allvarligt sitt brev till tomten. Det är nästan rätt, men lite svårt att läsa eftersom han kör med en okonventionell radbrytning, gärna mitt inne i orden. Och blandar stora och små bokstäver.

Det står, med hans stavning: Tomten, jag önsk en lyftkran, en såm kan rula Jag önskar en grävskopa. Helsniga Valdemar fyra

Sen stoppade han det i ett kuvert han tillverkat själv och adresserade det Nordpolen.

Jo, det är klart att de lussade

Fika på Julius avdelning.

Det gäller att ha tungan rätt i mun när man håller ett ljus.

Det där går rakt upp på bloggen...

... säger Viktor när pojkarna gör något sött/roligt/dråpligt.

Den senaste veckan har det gällt:

* När Valdemar, som har lärt sig hur det går till i flygplatsers säkerhetskontroll, världsvant visar fram sin leksak som han fått i ett barnmeal på en fransk snabbmatskedja för de lite förvånade vakterna på Louvren.

* Valdemar konstaterar att ett pariserhjul måste heta Höörshjul hemma hos oss.

* Julius gömmer sig inne i ett gravmonument på Père Lachaise-kyrkogården och vi kan inte hitta honom för ett ögonblick - som om en portal till en annan värld hade öppnat sig. (Däremot sa han det inte när vi en stund senare med gemensamma krafter bytte en ovanligt giftig bajsblöja bakom en gravsten. Låt oss bara säga att det var snösörja på marken, barnet inte ville ligga ner och turister
stannade i klasar och glodde på oss.)

* Båda barnen nekar att äta in efterätt på Hippototamus (kedja med barninriktning). Det var glass med bubbelgumssmak.

* Men direkt utanför restaurangen utbryter den stora lyckan när de äntligen får äta sina klubbor, som de köpte på förmiddagen och har burit på hela dagen.

* Valdemar belevat säger "merci" till alla som ger honom något, och sen, vänd till någon av oss "såg du, jag sa merci till honom/henne?"

* Julius äntligen hittar det blå tåget som han har letat efter i sina
lekar i flera veckor. På en lekplats i Jardin du Luxembourg fanns det.

Och så några gånger till, som ingen av oss kommer ihåg just nu.