... säger Viktor när pojkarna gör något sött/roligt/dråpligt.
Den senaste veckan har det gällt:
* När Valdemar, som har lärt sig hur det går till i flygplatsers säkerhetskontroll, världsvant visar fram sin leksak som han fått i ett barnmeal på en fransk snabbmatskedja för de lite förvånade vakterna på Louvren.
* Valdemar konstaterar att ett pariserhjul måste heta Höörshjul hemma hos oss.
* Julius gömmer sig inne i ett gravmonument på Père Lachaise-kyrkogården och vi kan inte hitta honom för ett ögonblick - som om en portal till en annan värld hade öppnat sig. (Däremot sa han det inte när vi en stund senare med gemensamma krafter bytte en ovanligt giftig bajsblöja bakom en gravsten. Låt oss bara säga att det var snösörja på marken, barnet inte ville ligga ner och turister
stannade i k
lasar och glodde på oss.)* Båda barnen nekar att äta in efterätt på Hippototamus (kedja med barninriktning). Det var glass med bubbelgumssmak.
* Men direkt utanför restaurangen utbryter den stora lyckan när de äntligen får äta sina klubbor, som de köpte på förmiddagen och har burit på hela dagen.
* Valdemar belevat säger "merci" till alla som ger honom något, och sen, vänd till någon av oss "såg du, jag sa merci till honom/henne?"
* Julius äntligen hittar det blå tåget som han har letat efter i sina
lekar i flera
veckor. På en lekplats i Jardin du Luxembourg fanns det.Och så några gånger till, som ingen av oss kommer ihåg just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar