Jag berättade vid middagen att jag hade träffat en bebis idag på jobbet.
- Vi köpa en bebis meeej, bad Julius med sin snällaste röst.
Nja, nej, det ska vi nog inte, förklarade vi. Det är inte första gången som han uttrycker ett sånt önskemål. När vi kom hem från Paris och satt och åt hamburgare i den stora hallen på Kastrup fick en skrikande bebis honom att ropa förtvivlat efter "Min bebis!" och "Min lilleblooo!". Och ungefär varje gång vi ser en bebis så ber han med sin snällaste röst om att han ska få en.
Men, nu försökte föräldrarna alltså än en gång förklara att det inte ska bli någon bebis.
- Vi kan inte köpa en bebis, argumenterade vi. Det går inte.
Julius funderade en stund och sken upp.
- Kanfe vi be momo hon följa med hjäpa oss!
Ja, det är klart. Är det nåt vi inte kan så kanske mormor kan hjälpa till.
Vi försökte föra in samtalet på ett lite annat spår.
- Vad ska du göra med bebisen?
- Ja, bäja den, ha den i mitt knää ja sitta soffan, förklarade Julius. Och det är ju mycket bra bebisaktiviteter.
- Ja ge den man, ja mata den, fortsatte han. Bebisen ha min mojot! kom han på och pekade på sina rårivna morötter.
Ja, generös är han i alla fall. Men nån bebis ska vi nog inte köpa till honom, även om mormor hjälper till.
torsdag 3 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kul att läsa om dina små knattar, jag har också en blogg om livet i stort och smått:
SvaraRaderahttp://fridakarolina.blogspot.com/
//Karolina