- Jag är snart vuxen, sa Valdemar häromkvällen. För till hösten fyller jag fem, och fem plus fem är tio
- Ja, höll vi med, det är det ju. Men man kanske inte är riktigt helt vuxen när man är tio år heller, även om man är ganska stor.
- De små bebisarna, de har väldigt långt kvar att leva, konstaterade han en stund senare. Ebbe har längst kvar att leva av alla jag känner!
Ja, själv dignar han ju under den betungande åldern fyra- och ett halvt. Det är ju inte att ha livet framför sig som en snart-tvååring inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar