Ingen bebis längre

Nu är han två år, och ingen bebis längre, som hans bror tycker om att påpeka.

Och han kan så mycket.

Han kan slå kullerbyttor.

Berätta om sådant som hänt tidigare, även om ordförrådet begränsar honom lite. Favorithistorien just nu handlar om hur en gräsand nafsade honom i foten när vi var vid badplatsen. Berättas genom att han säger "ajaj" (= anka för den som inte är helt uppdaterad på juliuska), tar sig åt foten och säger "ooj!".

Skämta. Idag när vi promenerade till förbi ankdammen på väg till affären pekade han på en bil och sa "tut-tut" (=tåg), sen skrattade han. På hemvägen såg han inte ankorna, och istället för att säga att de nog sover ("ajaj arr-pysch") så sa han att de nog är ute och åker tåg ("ajaj tut-tut"). När jag frågade honom om ankor verkligen kan åka tåg tittade han lurigt på mig och sa "Jaa!".

Lyssna på långa sagor, koncentrerat. Nu ikväll läste jag Örnis bilar av Jan Lööf och han klarade sig igenom hela utan att bli otålig.

Plus en massa andra saker, så klart. Som att välja vilken tårta han ska ha.



Vi firade tvååringen med kalas igår. Han var så glad åt sina presenter, och storebroren var nästan lika glad han. Jag tror att vi har lyckats få in tänket att det är roligt om Julius får fina presenter för då kan de leka tillsammans med dem.


Allra mest poppis hittills är nog rutschkanan från farmor och farfar. Julius kunde knappt hålla sig i morse innan han fick gå ut och åka igen, och de har roat sig i den stora delar av dagen.