Snabbguide till julpyssel

Efter ganska omfattande tester kan jag berätta att årets mest lyckade julpyssel är.... Mandelmassegodis!

Betydligt mer lättjobbat än pepparkakor, kräver mycket lite förklaring och intsruktion i jämförelse med t ex smällkarameller, visserligen kladdigt men hellre choklad än klister som vi brukar säga. Och stort utrymme för varierande stilar.

Plus att den smälta chokladen bjöd på oändliga möjligheter att skämta om bajs.

Nobel

Jag: -Idag är det speciell dag när de delar ut pris till dem som har gjort de bästa upptäckterna.
Valdemar: -Jag är ju duktig på natur och djur. Varför har inte jag fått det?

Lite senare. Efter ett samtal om det här med vetenskapliga landvinningar, livsgärning och målmedvetet arbete.

Jag: -En av de som fick priset i år hade upptäckt att rymden blir större och större.
V: - Det har jag också upptäckt nu!

Ännu lite senare, efter ett samtal om skillnaden mellan att upptäcka något och att lära sig något.

Jag: -Vad tycker du skulle vara den allra bästa uppfinningen?

Vi pratar om detta en stund. Valdemar är helt inställd på att det ska vara något som han kan göra här och nu.

Jag: -Kanske en medicin som botar alla sjukdomar?
V: - Men jag kan bara uppfinna saker av kartong.

Jag håller med om att det kan vara svårt att uppfinna en universalmedicin av tomma makaronpaket och äggkartonger.

Jag: -Men kanske nåt som får det att bli fred på hela jorden? Nåt som får folk att inte bråka!

Valdemar ser tveksam ut. Men det visar sig att det snarast är logistiken han är bekymrad över.

- Då måste jag åka runt överallt på hela jorden och sätta upp skyltar som säger att man inte får bråka.
Jag: -Tror du att det skulle hjälpa med skyltar?
V: -Ja, om de säger till på skarpen!

Julförberedelser

Att sätta realistiska mål

- Jag ska busa jättemycket vid middagen! säger Julius och planerar framåt.
- Jaså?
- Ja. Jag ska springa runt och göra såhär *viftar med armarna och gör fåniga ljud*
- Ok, det tror jag säkert. (Eftersom det händer ungefär varje middag när han inte är så trött att han är en våt trasa i någons knä).
- Och Valdemar ska skratta åt mig!

Om beroende

Världens tröttaste ville ha sin napp och sin kudde vid 18.30 och sov före sju (igår somnade han före middagen i soffan och gick inte att väcka och han sov till halv åtta imorse.)

Den andre sitter och ser på naturorogram på TV, tandborstad och klar.

Peppar peppar och ta i trä och kasta lite salt över axeln

Det har varit lite mindre gnälligt igår och idag. Vi var inte arga en enda gång igår, och kvällen hittills går bra.

Slå där det känns

Efter ett segt och tråkigt bråk om när Valdemar ska gå och lägga sig tittar han trotsigt på mig medan han lägger sina gosedjur tillrätta och säger: "Kalle och Mickel litar på mig."
Med det tydliga budskapet att han minsann inte litar på mamman som krävde att han skulle följa överenskommelsen och lägga sig efter Lilla Sportspegeln och sen hotade med indragen saga efter fjärde eller femte tillsägelsen.

Lägesrapport

Ålder: Tre år och fyra månader.
Humör: Går på två sekunder från väldens gladaste och charmigaste till världens argaste och sån blixtsnabbt till en liten våt trasa av trötthet. Om man lyckas hänga med i svängarna kan man få tillbaka honom till världens gladaste igen - något av en utmaning.
Beroende: Nappen och gosekudden. Utan tvekan.
Senaste skills: Sjunga hela sockerbagarsången, känna igen sin bokstav.
Gillar: Fredagasmys, Azraëlle, pannkakor, gåtleken, leka med Valdemar - helst katt eller djurpark. Glitter. Klädde ut sig till "fjärilsprinsessa" på dagis halloweenfest. Bebisar, helst Elvira (som ju inte är bebis längre). Leka affär och jaga tjuvar.
Framtidsplaner: Grävmaskinsförare. Eller en sån som kör ut mat på små traktorer på djurparken.

Ålder: Fem år och en månad
Humör: Ganska lugn och harmonisk just nu. Tjänstvillig, duktig. Tydligen typiskt för femåringar enligt böckerna.
Beroende: Pyssla. Blir helt rastlös i händerna om han inte får rita, pyssla och bygga.
Senaste skills: Läsa. Har ett återuppväckt intresse för det där med bokstäver. Kan numera läsa nästan vilket ord som helst och även korta böcker om man sitter tillsammans. Skriver också. Doppa huvudet på simskolan.
Gillar: Pyssel, då. Fakta. Vill helst höra faktaböcker och frågar kritiskt om "det är sant" i sagoböckerna. Leka med Julius - helst i deras koja eller med att bygga något. Djurparker, och djur.
Framtidsplaner: Den senaste är att bli forskare och ta reda på allt om djur.

På allmän begäran

När jag var liten hade jag en brevvän. Jag började alla mina brev med att be om ursäkt för att jag inte skrivit på länge. Så kommer jag inte att göra här på bloggen. Ibland går det helt enkelt lång tid mellan inläggen. Men nu är jag tillbaka för den här gången, bara så att ni vet.

De sa "död" på radion

Den senaste veckan har vi sett "Ice Age" minst en gång om dagen. Vi hyrde den på biblioteket och den är tydligen omåttligt rolig - en mammut som halkar på is och drattar på ändan, vad kan man mer begära av humor, liksom?

En bit in i filmen får man en tillbakablick där man får veta att mammuten haft en familj som har dödats av människorna, och efter att ha sett filmen några gånger fastnade Julius för den scenen.

- Mammutmamman är död, och den lilla ungen också!

- Ja.

- Dom kan inte komma till pappan?

- Nej, och han är nog ledsen för det.

- Men varför är de döda?

- Människorna dödade dem för att få mat.

Och så vidare.

Idag lyssnade vi på radio när vi åt frukost.

"Den 32-årige mannen har nu erkänt delar av handlingarna i fredags när minst 92 människor dödades..."

- Hon sa död på radion mamma! Hörde du? Berättade hon om mammutmamman och mammutungen?

Nej, det är ju inte mammutarna i Ice Age de pratar om på radio. Och så gav jag mig in i någon slags förklaring om att det är en man som har dödat en massa människor

- Så att de aldrig kan komma till sin mamma och pappa? Och så är de i vattnet?

- Ja precis så, kan jag bara säga, och undra var han har snappat upp det där med vattnet. Och vara lite glad för att han inte frågade varför, för vad svarar man på det?

"Jag är en sån som är bra på att bygga"

Det byggs en hel del här. Och pysslas. Och helst ska inget rivas, även om vi ibland kan jobba oss fram till en komproiss, som t ex att fotografera kyrkan han har byggt i klossar så att vi kan använda bordet att sitta vid när vi bjuder grannarna på grillmiddag.

Men annars ska helst inget kastas och inget plockas undan och inget rivas. Vi har haft Afrika och Antarktis i Briojärnväg på vardasrumsgolvet hela våren, och de försvann inte förrän gossarna hälsade på farmor och farfar i stugan några dagar och mamman helt fräckt plockade upp järnvägen på deras rum.
Och så uppfinns det. Och är man mitt inne i en uppfinning kan man ju inte sluta bara för att man måste göra något annat. Medan han satt på toaletten sa han medkännande "Mamma, nån gång kanske du kan lära dig att bli lika bra som jag på att uppfinna". Och det hoppas man ju. Uppfinningen han håller i handen är en uppfällare - som man har när man fäller upp tält t ex, oh vem behöver inte en sån?

Han är noga och mycket intresserad av fakta. Här granskar Valdemar och Julius faktaboken om hovdjur som vi köpte på loppis (en mycket suspekt bok, på många sätt. Man undrar lite hur faktaurvalet är gjort, om man säger så) för att se att de inte har missat att bygga någon sort till sin savann. Framför dem på bordet står djuren de (med lite hjälp) redan är färdiga med. Som krokodilen, flodhästen och gnun.

Och så byggde vi ett staket...

Alla hade sin uppgift.

Ebbe delade ut skruvar...
...Valdemar jobbade med hörselskydden...

..morfar sågade (och förklarade flera gånger hur han kan vara både farfar och morfar, mycket mystiskt det där)...
...Daniel och Shuaib satte upp spjälor...
...och Julius mätte.

Och vi andra? Vi fastnade inte på kort, men hjälpte till lite vi också.

Den egocentriska världbilden

Treåringar är världens mitt. Allt kretsar kring dem, allt utgår från dem och de är medelpunkten.

Och det är självklart för Julius hur en familj ser ut. Det är mamma, pappa, storebror och så huvudpersonen - mittpunkten.

Ofta ofta leker vi kaninfamilj, lejonfamilj, dinosauriefamilj eller kattfamilj.

- Du ska vara mammakatten, pappa ska vara pappakatten, Valdemar ska vara storebrorkatten och jag ska vara lilla katten!

Och när vi ser en fjällräv på djurparken och han tycker att den är liten (trots att den är vuxen, men Julius har en ganska överdriven uppfattning av rävars storlek):

- Men var är mamman och pappan och storebroren?

Och när jag läser Pippi:

- Pippi har ingen mamma och ingen pappa, och... Och Julius med förskräckt röst avbryter: - Och ingen storebror!

Bortbytingen avslöjar sig på morsdag

Igår träffade vi trollmor i skogen vid Vaxsjön. Hon lockade med sig barn in i sin glänta i skogen och berättade sagor för dem.

Idag, när det var morsdag, bröt Julius ihop och ville åka till "mor" igen.

- Men jag är din mor, försökte jag.

- Du är inte mor, du är mamma, illtjöt han. Jag vill till mor!

Lite efterforskning visade att han ville åka till skogen där han hade träffat trollmor. Ja, är det inte det vi har misstänkt ibland. De där söta kopparröda lockarna döljer spetsiga öron.

Det är fullt upp i maj

Vid middagsbordet. Det är fredagsmiddag. Plockmat. Vi pratar om vad vi har gjort under dagen.

- Körde du den blåa bilen på dagis idag, Julius?
- Näää, Milton hade den! Ja bjåkade med honom för ja ville ha den.
- Bråkade du med honom? Vad hände sen då?
- Sen fick ja den inte! Milton hade den! Ja måste putta nån annan.
- Puttade du nån annan? Varför då?
- Ja ville ha en bil!
-Puttade du nån annan för att ta en bil? Vad hände sen då?
- Oj! Ja glömde putta nån annan!

Ålderstigen

- Jag är snart vuxen, sa Valdemar häromkvällen. För till hösten fyller jag fem, och fem plus fem är tio

- Ja, höll vi med, det är det ju. Men man kanske inte är riktigt helt vuxen när man är tio år heller, även om man är ganska stor.

- De små bebisarna, de har väldigt långt kvar att leva, konstaterade han en stund senare. Ebbe har längst kvar att leva av alla jag känner!

Ja, själv dignar han ju under den betungande åldern fyra- och ett halvt. Det är ju inte att ha livet framför sig som en snart-tvååring inte.

Ack ljufvliga fredag

Vissa fredagar kanske man kan sluta tidigt. Vissa fredagar kanske det är vår efter en lång vinter. Man kanske kan hämta barnen innan fikat och äta bullar på altanen utan att frysa. Man kanske kan plantera penséer och påskliljor tillsammans, och snygga upp på yttertrappan, och man kanske har tid att låta barnen vara med och gräva i jorden.

Man kanske dessutom hinner flytta två kontinenter och utrymma alla djur i Afrika och Asien till höglänt terräng innan dammsugaren kommer.

Man kanske kan göra pizzadeg och tillsammans kladda med tomatsås, banan och skinka, och man kanske kan ta sig en fördrink med äppelmust och isbitar (ingen drink utan isbitar) för att fira in helgen.
Man kanske kan sätta tänderna i sina pizzabitar och lyssna på är barnen konverserar ("Va ha du gjort på jobbet idag mamma?").

Man kanske kan avsmaka årets första rosé, som tyvärr var lite för saftlik för den här familjen.

Och man kanske kan däcka tillsammans med varsin skål med fredagsmys (russin och zootablettask till Julius, hasselnötter och bananchips till Valdemar, efter deras egna önskemål), medan man tittar på Amigo, barntv:s mest speedade men samtidigt mest geniala fredagsunderhållning.

Två såna här? Då skulle nog öronen ramla av.

- X har två stojebjojar, konstaterade Julius om en dagiskompis som har tvillingstorebrorsor.

Lite avundsjuk var han nog. Men han är inte den som inte har en lösning på ett sånt problem.
- Vi köpa en Valle till till mig! kom han på. En röd!

Man vågar ju knappt tänka på hur mycket det skulle pratas om det var två vallar som pratade hela tiden plus en Julius som mer och mer tar sitt beskärda utrymme i konversationen. Jag tror att jag har en ganska god bild utan att fråga X:s mamma, som ju faktiskt har det precis så hemma hos sig.

Efter eget huvud

Ganska ofta väljer vi att baka pizza på fredags- eller lördagskvällarna. Gott, enkelt, billigt och alla blir nöjda eftersom de själva får välja vad de ska ha på.

Och hur pizzorna ska bakas.

Julius hjälper sin bebis att lägga på majskorn själv, medan Valdemar skapar Nordamerika i banan och ser till att fylla kontinenten med majs - inte för att hylla indianernas gyllene korn utan för att Nordamerika i det pedagogiska pusslet på dagis är gult.

Och här skulle man egentligen sett en film med det, men tekniken bråkar med mig så det får bli ett foto så länge.

En söndag i mars

Vintergäcken fanns där.

Julius hade valt mössa själv, och verkade nära en förhoppning om vad den skulle föra med sig "Tomten komma mojon, paket meej?"

Valdemar drabbades av det fruktansvärda ödet att hans mamma krävde att han skulle ha hjälm på sig när han cyklade till bäcken. Den frustrationen tog han ut genom att ligga på marken och skrika medan jag och Julius kastade pinnar i vattnet. Lägg märke till den mycket lilla röda pricken lågt borta.

Men han kom över orättvisan på hemvägen, när de visade sig förutseende att ha gummistövlar.

Och sen gick vi hem och plockade vårblommor. Julius och jag för att ta in, och Valdemar för att pynta sin koja.

Gissa kontinenten

De pratar om kontinenter på Valdemars avdelning. En världsdel i veckan. Och man kan säga att det går igen i vardagslivet. Nedan ett exempel på tillämpad geografi.


Vilken kontinent det är? Sydamerika förstås.

Kära Alva

Valdemar skrev ett kort till sin kompis Alva idag. Det skulle stå "Kära Alva! Det skulle vara roligt om du kom och hälsade på. Kramar Valdemar!" Och han skrev det på sitt allra finaste dödskallekort.

Men det här med att skriva ett inbjudningskort är inget som man river av i brådrasket. Formuleringen var klar ganska tidigt, men däremot inte hur man skriver. Det kan ältas både länge och väl hur man stavar, och när han är inne i att skriva glömmer han vilka ord han har skrivit och måste läsa alltihop igen. Och igen. Och igen. Och sen hamnade vi i en lång diskussion om mellanrum mellan orden. Han tyckte att det var onödigt, eftersom det tar plats och det var trångt på kortet. Föräldrarna hävdade att det gör det betydligt lättare att läsa.

Och bredvid låg Julius på magen och skulle skriva han också. "Käja, Avla! Joligt du tomma oss!" Ropade han om och om igen och klottrade pappret fullt med streck som hans bror avfärdade med ett "Du skriver ju bara trams!" utan att det tog bort något av entusiasmen.

Nu ligger det färdigskrivna kortet på stolen vi dörren och väntar på att tas med till dagis imorgon.

Han är underbar

Vi var på bvc med Julius i veckan. Två- och ett halvtårskontroll där han skulle visa att han kan låtsaslekar, stapla klossar och lite annat.
Valdemar var med och hängde inne hos sköterskan.

Jag satt och berättade saker och svarade på frågor. Jodå, han har börjat intressera sig för pottan. Ja, han lyssnar gärna på sagor. Nej, vi är inte oroliga för något speciellt.

Plötsligt kommer Valdemar med ett eget inlägg, som liksom fick slut på allt det andra.

Högt och klart deklarerade han att: "Han är underbar!" Sen fanns liksom inte så mycket mer att säga.

Men hur kommer de IN i magen?

Julius fortsätter fundera över det här med bebisar. Han tycker fortfarande att vi borde köpa en, men efter kalaset igår, där det var en del små bebisar som hade fräckheten att plötsligt sitta i hans mammas knä så är han lite tveksam till just den biten.

Han pekade på Elvira, åtta månader, som kan sitta själv och tyckte att en sån, en sån kunde vi ha, hellre än tremånaders-Livia som hängde i hans mammas knä där han tänkte sitta.

Han vet varifrån bebisar kommer också - från mammas mage. Men när vi frågade honom hur han tror att bebisar kommer inte där funderade han och sa: - Bebis ha stege. Klättra upp. En liten stege.

Förgänglighet

Nähä, nu säger han inte Vannis om sin storebror längre. Valle blir det, sen igår.

Snart säger han väl inte lilleblo heller.

Var bebisar kommer ifrån

Jag berättade vid middagen att jag hade träffat en bebis idag på jobbet.

- Vi köpa en bebis meeej, bad Julius med sin snällaste röst.

Nja, nej, det ska vi nog inte, förklarade vi. Det är inte första gången som han uttrycker ett sånt önskemål. När vi kom hem från Paris och satt och åt hamburgare i den stora hallen på Kastrup fick en skrikande bebis honom att ropa förtvivlat efter "Min bebis!" och "Min lilleblooo!". Och ungefär varje gång vi ser en bebis så ber han med sin snällaste röst om att han ska få en.

Men, nu försökte föräldrarna alltså än en gång förklara att det inte ska bli någon bebis.

- Vi kan inte köpa en bebis, argumenterade vi. Det går inte.

Julius funderade en stund och sken upp.

- Kanfe vi be momo hon följa med hjäpa oss!

Ja, det är klart. Är det nåt vi inte kan så kanske mormor kan hjälpa till.

Vi försökte föra in samtalet på ett lite annat spår.

- Vad ska du göra med bebisen?

- Ja, bäja den, ha den i mitt knää ja sitta soffan, förklarade Julius. Och det är ju mycket bra bebisaktiviteter.

- Ja ge den man, ja mata den, fortsatte han. Bebisen ha min mojot! kom han på och pekade på sina rårivna morötter.

Ja, generös är han i alla fall. Men nån bebis ska vi nog inte köpa till honom, även om mormor hjälper till.

När jag var liten var det alltid snö på vintern

Jag är rädd för att barnen har fått en lite sned bild av vad en vinter i Sydsverige innebär egentligen. Även om det slaskar nu så verkar de tro att vinter innebär att det kommer snö i början av vintern, sen ligger den kvar i flera månader och när den smälter så är det vår.

Tänk så besvikna de ska bli när det inte ser ut så här. Typ de kommande tio åren eller så.

Nya karriärvägar

Valdemar var på sitt första egna barnkalas i söndags. Och han ville absolut att jag skulle åka iväg under tiden och inte följa med in. Efteråt konstaterade han att "det var det roligaste jag har haft".

På hemvägen föreslog han plötsligt att jag borde skaffa ett nytt jobb.

- Jaha, varför då?
- Så att du tjänar mer pengar.
- Det låter ju bra, vad tycker du att jag borde bli?
- Du borde bli busschaufför?
- Ok, varför just busschaufför?
- Då får man ju köra buss hela tiden, och det är roligt (kan man ju inte säga emot).
- Jag tror att jag är bättre på mitt jobb jag har nu, jag är inte så bra på att köra buss.
- Du kan be en busschaufför lära dig. Man kan lära sig saker. (stämmer onekligen)

Här började jag känna att jag hade lite brist på argument till varför inte jag skulle stara en ny karriär som busschaufför, och försökte ge mig in i en diskussion om löneläget för busschaufförer.
Vilket inte heller funkade så bra eftersom V konstaterade att "alla människor får pengar för sitt jobb".

Man får verkligen passa sig i samtalen nuförtiden så att man inte plötsligt har lovat något man inte kan hålla.

Som att sadla om till busschauför, till exempel.

Det skrivna ordets makt

Han har precis upptäckt den. Tror obegränsat på den. Är något skrivet så gäller det.
Valdemar ville idag att jag skulle skriva en lista på allt han får göra. Jag nekade, med motiveringen att den skulle bli lite väl lång.

Och häromdagen, när vi hade en konflikt om huruvida man får stå uppe på en pall som står på en stol (jag tyckte inte) begärde han fram penna och papper, satt flitigt och plitade, och kom sen med en lapp där det stod "Man får stå på pallen och stolen". Och sen hänvisade han stenhårt till det och blev mycket arg när jag fortfarande inte tyckte att det var en bra idé. "Om du säger att det inte är så får du skriva det på ett papper!"

Det verkar som om vi har misslyckats när det gäller att förhålla sig kritisk till texter. Fast det är klart, i det här fallet var ju källan av mycket stor trovärdighet.