lördag 15 december 2012

En tremånaders partypingla


I förrgår blev den här bebisen tre månader, och igår var hon och jag på julfest på mitt jobb. Och charmerande som tremånadersbebisar - och speciellt den här - är gjorde hon succé. Hon är i den där tacksamma åldern då det allra intressantaste man kan tänka sig är ansikten. Helst ansikten som ler och pratar med en. Då svarar hon med glada gurglanden och aaahanden, och ler tillbaka så stort hon bara kan.
På julfesten fanns också en bordstomte som höll i ett elektriskt ljus. Den fångade henne en lång stund, för ljus är nämligen hennes andra intresse. Ljus är fiiint! Man kan ligga länge länge och bara titta på det.
På det sättet är julen verkligen en bebisarnas högtid. Valdemar var knappt två månader sin första jul, och han kunde inte släppa julgranen med blicken. Jag kan tänka mig att Hedvig också kommer att uppskatta den.

Det är över huvud taget en mycket glad bebis vi har fått. Hon är nästan aldrig arg eller gnällig så här långt. Men liiite större krav på tillvaron än bara mat, rena blöjor och sömn har hon börjat få. Hon vill gärna vara med t ex vid matbordet, eller bli runtburen lite och titta på nya saker, och hon kan uppskatta att få ligga på mage en stund för en annan utsikt. Hon håller huvudet jättestadigt i magläge, men efter en stund blir hon så trött att hon bara skriker. Det märks att hon får anstränga sig till det yttersta.

Hon har också blivit mer målmedveten i sitt sprattlande. Ibland är det som om hon siktar på fågelleksakerna i babysittern, och hon har så smått börjat upptäcka att händerna kan användas till att suga på och till att peta till den där rackarns nappen som man bara tappar hela tiden. Det dröjer inte länge innan hon hittar sina händer på riktigt, och så fötterna. V fråga nästan varje dag när hon ska hitta sina händer. Jag vet inte riktigt vad han tror ska hända när hon gör det, men antagligen har vi pratat entusiastiskt om att hon snart kommer att upptäcka händerna. Det finns inte alltid så mycket spännande att berätta för allvarliga, vetenskapligt lagda sexåringar om spädbarn, så jag kan ha förstorat den där detaljen. Vi får väl se om det blir en besvikelse.

Men hon är mycket populär hos båda sina storebröder, det tar sig bara lite olika uttryck hos dem.


1 kommentar:

  1. Så mysigt att höra om dem. Och fotona från luciafirandet är också fina. Det är ju suddiga de blir. Man hamnar alltid för långt bort och barnen rör på sig(!).

    SvaraRadera