En matbebis

Den första riktiga smakportionen intogs idag - mosad potatis med några droppar bröstmjölk. Och det var tydligen jättegott. Jätte-jättegott. Så gott att man liksom spritte i hela kroppen och skrek när man inte fick mer än några teskedar.

En lisa för en föräldrasjäl att titta på, när båda storebröderna satt och petade i sin pyttipanna utan lök och sitt stekta ägg utan äggula. Och så får man förtränga att åtminstone den store storebrodern var lika pigg på mat han på sin tid.

Och det var hit vi var på väg

Till Malmö, för att hänga med Nils och Maria och Tage.
Det var mycket trevligt. Vi ägnade oss på ett urbant medelklassigt vis åt urbana medelklassiga saker. Först gick vi genom stan (stan! Jag saknar Malmö! Jag gillar att bo där! Gillar att det finns en massa olika människor och en massa olika affärer.)

Sen var vi på stadsbiblioteket och kissade och värmde oss och suktade lite. (Stadsiblioteket! Vilket bibliotek det är jämfört med vårt hemmabibliotek!)

Så mötte vi de andra för den planerade pulkaåkningen i parken. Planen var glada barn, rosiga kinder, hälsosam och näringsrik matsäck. Men inget av barnen var särskilt sugna på att åka pulka, så det blev lekplatsen istället. Och eftersom Malmövinden blåste genom märg och ben var ingen av föräldrarna så sugna på att stanna särskilt länge, så då blev det tekniska muséet. Stor succé hos barnen. Stor succé! (Vilket ställe att gå till när det är dåligt väder, istället för att rasta barnen på Citygross som vi gör i byhåla! Så urbant att hänga på museum!) Vi har inte varit där sen dem här gången

Sen gick vi hem till Nils och Maria och åt Bosarpskyckling (ekologisk, frigående lycklig kyckling) och pratade om böcker, medan vi förfasade oss över att barnen lekte med en batteridriven robot med ljudeffekterna from hell.

En listig utklädnad

Det är kanske inte är så lätt att se för utomstående, men de har klätt ut sig till varandra.

För övrigt slog vi familjerekord i att hinna med tåg idag. Klockan 9.24 satt vi vid frukostbordet och klockan 9.46 befann vi oss med full vintermundering på tåget.

Det här med mat

Så kommer det larm om att den färdiga barnmaten och gröt/vällingpulver innehåller tungmetaller och man sitter där med fyramånadersbebisen bredvid sig och googlar recept på egen gröt.

Fyramånadersbebisen som hittills bara fått bröstmjölk och D-droppar (när vi nu kommer ihåg DET) eftersom de ändrat rekommendationerna sen de andra barnen var små. Då skulle man börja med mat vid fyra månader, nu är det vid sex. Men vi lär nog börja smyga igång så smått snart.

Det är nåt med tredje barnet också. Man har inte så bråttom med alla utvecklingssteg och faser, utan har vett att uppskatta enkelheten med en helammad unge som ligger hyfsat still.
V fick sin första smakportion (mosad morot) på sin fyramånadersdag.

Fast, när det gäller tredje barnet är det andra än föräldrarna som vill skynda på utvecklingen.

Borde kanske tagga ner lite

"Att försöka få iväg er är som att jobba i ett vattenfall", säger jag mitt i morgonstressen av försvunna vantar och frukt som ska med. Idag lite förvärrad av bilens platta däck som gör att det ska cyklas till dagis i mörker och ett par centimeter nysnö.
"För mig och Valle är det som att jagas av två Tyrannusaurus", replikerar Julius.

Om tillit

- Mamma, får jag spela på din telefon, säger Julius.
- Nej, inte nu.
- Då får du flytta på den, för den ligger så att jag kan ta den och gömma mig under bordet och spela ändå.
- Det behöver jag inte, jag litar på dig.
- Det gör inte jag.