Den första riktiga smakportionen intogs idag - mosad potatis med några droppar bröstmjölk. Och det var tydligen jättegott. Jätte-jättegott. Så gott att man liksom spritte i hela kroppen och skrek när man inte fick mer än några teskedar.
En lisa för en föräldrasjäl att titta på, när båda storebröderna satt och petade i sin pyttipanna utan lök och sitt stekta ägg utan äggula. Och så får man förtränga att åtminstone den store storebrodern var lika pigg på mat han på sin tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar