10 grader i skuggan

Idag kom våren på riktigt.




Det gick att vara ute efter dagis, det var varmt och skönt. Jag har varit sjuk, med feber, huvudvärk och ont i halsen, men när Viktor hade hämtat pojkarna på dagis tog jag en alvedon och var ute med dem en stund.

Vi återupptäckte sandlådan, som varit dold under snön, rensade fram vintergäcken under fjolårsgräset och plockade krokus.











Men vissa av oss verkar sakna en del av det man kunde göra i snön.







Kanske dags att sätta undan pulkorna nu!

Glöm inte mig!

Ett av Julius mest flitigt använda ord är "Määh!"

Oftast säger han det mycket uppfordrande samtidigt som han pekar på sig själv.
Och han är inte sen på att snappa upp tillfällen när han borde få följa med. Det kan räcka med en oskyldig konversation mellan hans föräldrar till exempel om att en av dem ska träna på kvällen.

Så fort han hör ord som "Då sticker jag sen" eller "Jag tar nog bilen" vill den lille följeslagaren försäkra sig om att den som ska ge sig iväg inte ska glömma honom.

Och verkar det ändå inte som om han ska få följa määäh så tar han gärna saken i egna händer.

Den lille regissören

Roll-lekar är inne nu. Och har varit ett tag. Vi har vant oss vid att vara rollfigurerna i Nalle Puh, eller Mamma Mu, eller Molly Mus eller så. Och givetvis är det familjen store regissör som står bakom. Valdemar kan bli uppriktigt arg om man glömmer vem han är och råkar kalla honom Valdemar istället för Kråkan eller vem han nu är för ögonblicket.

Han hade kommit in på morgonsamlingen på dagis häromdagen, och när en fröken sa: "Hej Valdemar!" utbrast han: "Men jag heter ju Molly!"

Vi är också ofta olika djur, gärna på ett tema, som djungel eller bondgård. Och han är alltid noga med att se till att hans pappa är ett väldigt ofarligt djur, så att det inte ska finnas någon risk att de andra djuren blir uppätna. För om man går väldigt mycket upp i leken blir det otäckt på riktigt om lejonet bestämmer sig för att äta zebran...

Kort sagt: vi spelar många olika roller här hemma.

Men idag lyfte lille Bergman det till en ny nivå och föreslog att vi skulle leka dagis. Ok, tyckte vi, och frågade vilka vi skulle vara. Valdemar funderade en stund, och konstaterade sen: "Dagisbarn heter sånt som ... Anton Bergvall*" (en av de stora pojkarna på dagis, femåringarna.) "Julius ska vara Anton Bergvall! " Sen fördelade han andra dagisbarnsroller till oss andra, och så satte vi igång.

Det var upprop, Anton Bergvall (Julius) svarade inte när han blev uppropad, och Nova (Valdemar) var helt oförstående till att han kanske inte riktigt visste vilken roll han hade. Och när Anton Bergvall ramlade av stolen ville han inte alls vara kvar i rollen.

Efter att alla hade dukat av och satt sina tallrikar på vagnen (diskbänken) var det samling. Nova ledde den, och vi fick en mycket intressant inblick i hur en dag på dagis ter sig för den unge regissören (som hade ett ganska självbiografiskt anslag).

"Anton Bergvall, sätt dig nu på samlingen!" "Jag ska hämta det vi ska rita idag så får alla säga vad de vill göra" "Adrian (jag) har du plockat undan ditt glas?" "Alla som har en röd lapp kan ge den till mig nu och gå till sitt rum"

Det är nog delvis ett sätt att bemästra alla de nya rutinerna på det nya dagiset. Jag tror att han har tyckt att det är lite jobbigt att vara den enda som inte vet hur saker och ting ska vara (känner igen det där sååå mycket från mig själv. Jag vill gärna vara den som kan och vet.)

Och härom kvällen, när jag förstörde en hel sats med ugnspannkaka genom att hälla möglig ost i den så frågade han mig: "Är det för att du inte riktigt vet hur saker funkar, mamma?"
Antar att han har fått höra att det blir fel och att det inte gör något eftersom han inte vet hur saker funkar än...

Nu undrar jag: betyder det här att vi kan se fram emot att få vårt familjeliv dissekerat à la Den goda viljan om sextio år?


* Eftersom jag inte vill skriva om dagisbarnen utan att ha pratat med deras föräldrar har jag hittat på namnen.

"Han vill gärna bestämma..."

Valdemars inskolning får nog anses vara färdig nu. Idag gick han sin första normallånga dag (förra veckan trixade och fixade vi så att det blev korta dagar) .

Enligt personalen så går allt bra, men de säger att han pratar mycket. Och att han gärna vill bestämma. Vi vet om båda sakerna, och försöker så sakta jobba bort åtminstone liiite av pratet (och framför allt sänka volymen). Men är inte alla treåringar så? Det trodde jag. Fast man får väl anta att om de kommenterar det efter bara två veckor så är det ovanligt mycket hos honom.

Men visst är han den som gärna vill styra lekar och annat, det går inte att förneka.

Igår fick ha hela familjen att leka "Fruktsallad". Den där leken när man är varsin frukt och någon är lekledare och ropar "Äpple!" Då ska alla äpplen byta plats och lekledaren har en chans att stjäla platsen. Riktigt så gick det inte till när vi lekte den. Det var bara ett äpple, och lekledaren (Valdemar) hade inget intresse av att släppa den rollen till någon annan. Åtminstone inte i början. Sen insåg han att lekledare inte får virra runt och leta efter en ny stol, och det ville ju han också göra. Då fick jag bli lekledare, men han ville fortfarande bestämma, för när jag inte ropade som han ville grälade han på mig och sa till mig vad jag borde ha ropat.

Gårdagen innebar också en stor besvikelse. Valdemar skulle ha träffat sin bästa kompis från det gamla dagiset för att leka. De har inte setts sen V bytte dagis, och vi hade räknat ner sen i tisdags. Men bara nån timme innan vi skulle dit visade det sig att kompisen hade fått maginfluensa. Det var ganska svårt att ta, och det är ju inte så konstigt.

Jag och V åkte till den nya simhallen i Hörby som något slags kompensation, men han saknar verkligen sin kompis, så det var ju inte samma sak.

Hundvakt och inskolning

Hundvakt, ja. Det har vi varit i en vecka nu. Farmor och farfar är bortresta och Balder bor hos oss. Jag tror att vi har vant oss vid varandra lite nu, men visst är det ett pysslande. Lite som ett tredje barn, faktiskt. Det är liksom alltid nån som behöver något.

Balder är mycket intresserad av framför allt Julius, och inte bara för att denne levererar rätt mycket mat på golvet. Det är blöjan också.

Balder verkar tycka att vi tvättar vår valp lite dåligt, och vill gärna hjälpa till. Vilket resulterade i Julius första treordsmening. "Nä namnamn dä!" Samtidigt pekar han med båda händerna på rumpan och springer bort från Balder som ivrigt slickar honom.

Och för den som inte har förstått så ska det uttydas: "Du får inte äta på min rumpa!"

Vid ett tidigare tillfälle när vi passade Balder försökte vi lära Valdemar att ta befälet och sätta sig högre i rang än hunden, så när Balder stod i vägen för honom sa vi: "Vad säger man när man vill att Balder ska flytta sig?" Och tänkte oss ett "Flytta dig" eller liknande.

Men Valdemar är ett artigt barn och sa: "Ursäkta mig."

Hundvakt har jag också haft i form av att jag har kört morgonpass på jobbet. Det är inte så ovanligt, men eftersom vi samtidigt har skolat in Valdemar på hans nya dagis (samma som Julius, men storbarnsavdelningen. Ska bli sååå skönt att bara lämna och hämta på ett ställe!) så har jag inte kunnat sova någonting på eftermiddagarna. Så jag har varit lite trött och bara nätt och jämt tagit mig igenom dagarna.

Fast sen har jag varit helt ledig torsdag och fredag och fått chansen att ta hundpromenader i den fantastiska vårvintern.

Igår åt vi t o m mellanmål på altanen, men det var faktiskt lite kallt.



Inskolningen verkar gå bra. Han får mycket beröm för att han är så duktig, men hemma märks det lite att han visar upp sitt bästa uppförande (på frågan om vad han tycker bäst om att göra hade han svarat: "Tvätta håret med schampo". Det är inte sant.)

Fast visst har han varit lite orolig, och jag tror att det kan komma ett bakslag när han på allvar inser att kompisarna inte följer med. När han pratar om sin bästa kompis där får man lite stick i samvetet, men vi är säkra på att det här kommer att bli bra.

Vi åt förresten semlor till fika idag.