Roll-lekar är inne nu. Och har varit ett tag. Vi har vant oss vid att vara rollfigurerna i Nalle Puh, eller Mamma Mu, eller Molly Mus eller så. Och givetvis är det familjen store regissör som står bakom. Valdemar kan bli uppriktigt arg om man glömmer vem han är och råkar kalla honom Valdemar istället för Kråkan eller vem han nu är för ögonblicket.
Han hade kommit in på morgonsamlingen på dagis häromdagen, och när en fröken sa: "Hej Valdemar!" utbrast han: "Men jag heter ju Molly!"
Vi är också ofta olika djur, gärna på ett tema, som djungel eller bondgård. Och han är alltid noga med att se till att hans pappa är ett väldigt ofarligt djur, så att det inte ska finnas någon risk att de andra djuren blir uppätna. För om man går väldigt mycket upp i leken blir det otäckt på riktigt om lejonet bestämmer sig för att äta zebran...
Kort sagt: vi spelar många olika roller här hemma.
Men idag lyfte lille Bergman det till en ny nivå och föreslog att vi skulle leka dagis. Ok, tyckte vi, och frågade vilka vi skulle vara. Valdemar funderade en stund, och konstaterade sen: "Dagisbarn heter sånt som ... Anton Bergvall*" (en av de stora pojkarna på dagis, femåringarna.) "Julius ska vara Anton Bergvall! " Sen fördelade han andra dagisbarnsroller till oss andra, och så satte vi igång.
Det var upprop, Anton Bergvall (Julius) svarade inte när han blev uppropad, och Nova (Valdemar) var helt oförstående till att han kanske inte riktigt visste vilken roll han hade. Och när Anton Bergvall ramlade av stolen ville han inte alls vara kvar i rollen.
Efter att alla hade dukat av och satt sina tallrikar på vagnen (diskbänken) var det samling. Nova ledde den, och vi fick en mycket intressant inblick i hur en dag på dagis ter sig för den unge regissören (som hade ett ganska självbiografiskt anslag).
"Anton Bergvall, sätt dig nu på samlingen!" "Jag ska hämta det vi ska rita idag så får alla säga vad de vill göra" "Adrian (jag) har du plockat undan ditt glas?" "Alla som har en röd lapp kan ge den till mig nu och gå till sitt rum"
Det är nog delvis ett sätt att bemästra alla de nya rutinerna på det nya dagiset. Jag tror att han har tyckt att det är lite jobbigt att vara den enda som inte vet hur saker och ting ska vara (känner igen det där sååå mycket från mig själv. Jag vill gärna vara den som kan och vet.)
Och härom kvällen, när jag förstörde en hel sats med ugnspannkaka genom att hälla möglig ost i den så frågade han mig: "Är det för att du inte riktigt vet hur saker funkar, mamma?"
Antar att han har fått höra att det blir fel och att det inte gör något eftersom han inte vet hur saker funkar än...
Nu undrar jag: betyder det här att vi kan se fram emot att få vårt familjeliv dissekerat à la Den goda viljan om sextio år?
* Eftersom jag inte vill skriva om dagisbarnen utan att ha pratat med deras föräldrar har jag hittat på namnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar