
Valdemars inskolning får nog anses vara färdig nu. Idag gick han sin första normallånga dag (förra veckan trixade och fixade vi så att det blev korta dagar) .
Enligt personalen så går allt bra, men de säger att han pratar mycket. Och att han gärna vill bestämma. Vi vet om båda sakerna, och försöker så sakta jobba bort åtminstone liiite av pratet (och framför allt sänka volymen). Men är inte alla treåringar så? Det trodde jag. Fast man får väl anta att om de kommenterar det efter bara två veckor så är det ovanligt mycket hos honom.
Men visst är han den som gärna vill styra lekar och annat, det går inte att förneka.
Igår fick ha hela familjen att leka "Fruktsallad". Den där leken när man är varsin frukt och någon är lekledare och ropar "Äpple!" Då ska alla äpplen byta plats och lekledaren har en chans att stjäla platsen. Riktigt så gick det inte till när vi lekte den. Det var bara ett äpple, och lekledaren (Valdemar) hade inget intresse av att släppa den rollen till någon annan. Åtminstone inte i början. Sen insåg han att lekledare inte får virra runt och leta efter en ny stol, och det ville ju han också göra. Då fick jag bli lekledare, men han ville fortfarande bestämma, för när jag inte ropade som han ville grälade han på mig och sa till mig vad jag borde ha ropat.
Gårdagen innebar också en stor besvikelse. Valdemar skulle ha träffat sin bästa kompis från det gamla dagiset för att leka. De har inte setts sen V bytte dagis, och vi hade räknat ner sen i tisdags. Men bara nån timme innan vi skulle dit visade det sig att kompisen hade fått maginfluensa. Det var ganska svårt att ta, och det är ju inte så konstigt.
Jag och V åkte till den nya simhallen i Hörby som något slags kompensation, men han saknar verkligen sin kompis, så det var ju inte samma sak.
Stackars Valle! Hoppas de har träffats nu! Saknar er alla! Kram/Maria
SvaraRadera