Hundvakt och inskolning

Hundvakt, ja. Det har vi varit i en vecka nu. Farmor och farfar är bortresta och Balder bor hos oss. Jag tror att vi har vant oss vid varandra lite nu, men visst är det ett pysslande. Lite som ett tredje barn, faktiskt. Det är liksom alltid nån som behöver något.

Balder är mycket intresserad av framför allt Julius, och inte bara för att denne levererar rätt mycket mat på golvet. Det är blöjan också.

Balder verkar tycka att vi tvättar vår valp lite dåligt, och vill gärna hjälpa till. Vilket resulterade i Julius första treordsmening. "Nä namnamn dä!" Samtidigt pekar han med båda händerna på rumpan och springer bort från Balder som ivrigt slickar honom.

Och för den som inte har förstått så ska det uttydas: "Du får inte äta på min rumpa!"

Vid ett tidigare tillfälle när vi passade Balder försökte vi lära Valdemar att ta befälet och sätta sig högre i rang än hunden, så när Balder stod i vägen för honom sa vi: "Vad säger man när man vill att Balder ska flytta sig?" Och tänkte oss ett "Flytta dig" eller liknande.

Men Valdemar är ett artigt barn och sa: "Ursäkta mig."

Hundvakt har jag också haft i form av att jag har kört morgonpass på jobbet. Det är inte så ovanligt, men eftersom vi samtidigt har skolat in Valdemar på hans nya dagis (samma som Julius, men storbarnsavdelningen. Ska bli sååå skönt att bara lämna och hämta på ett ställe!) så har jag inte kunnat sova någonting på eftermiddagarna. Så jag har varit lite trött och bara nätt och jämt tagit mig igenom dagarna.

Fast sen har jag varit helt ledig torsdag och fredag och fått chansen att ta hundpromenader i den fantastiska vårvintern.

Igår åt vi t o m mellanmål på altanen, men det var faktiskt lite kallt.



Inskolningen verkar gå bra. Han får mycket beröm för att han är så duktig, men hemma märks det lite att han visar upp sitt bästa uppförande (på frågan om vad han tycker bäst om att göra hade han svarat: "Tvätta håret med schampo". Det är inte sant.)

Fast visst har han varit lite orolig, och jag tror att det kan komma ett bakslag när han på allvar inser att kompisarna inte följer med. När han pratar om sin bästa kompis där får man lite stick i samvetet, men vi är säkra på att det här kommer att bli bra.

Vi åt förresten semlor till fika idag.