Vi bakade pepparkakor och lussekatter med Ebbe och hans föräldrar på första advent. Man kan säga att om Ebbe inte kunde äta deg innan så kunde han det efter att ha sett de större pojkarna.
Julius tycker verkligen om sin yngre kusin. Han pratade hela lördagen om att de skulle komma, och på söndagsmorgonen var det första han sa: "Ebbe tomma!".
Och han är snäll och omtänksam. Han hjälper Ebbe, och när han bygger ett tåg av stolarna reserverar han en plats åt Ebbe När Julius går från bordet medan Ebbe fortfarande äter och vi strängt säger till att han inte får störa säger han: "Baja titta, inte glagla (kittla)". Och så gör han det. Står bredvid stolen och tittar.
Men på kvällen, när Ebbe hade åkt hem och vi hade varit på julskyltningen i byn satt Julius i vagnen och pratade för sig själv: "Inte putta Ebbe" och så strängt, med ett hyttande finger mot sig själv "Aja baja!".
Och det gör han inte. Men tydligen behöver han påminna sig själv om det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar