Och så födelsedagen då

Att fylla fyra är stort. Inte bara vet man vad en födelsedag innebär i form av uppmärksamhet och presenter - man kan dessutom räkna ner till den!

Och så blir man STOR i ett svep. Firandet inleddes i stor stil med att Valdemar tre dagar innan meddelade att nu skulle han minsann sova utan napp. Det har vi försökt med några gånger innan, och det har inte gått så himla bra, så föräldrarna var väl lite svala till hans planer. Men man vill ju inte hindra en pojke med ett projekt så vi påminde om att det finns en storbarnspresent i källaren som bara väntar på att få komma fram när någon har bevisat att han är stor.

Och så bra det gick! Visserligen fick han tillåtelse att somna i föräldrasängen, och jag låg bredvid honom, men han sa inte ett ord om napp, gnällde inte särskilt mycket om något annat heller (och så är det inte varje kväll) och somnade före åtta. Så på morgonen stod en present och väntade på honom, och man måste nog säga att det var en succé.


Inte blev det sämre av att det stod från fyra år på lådan - beviset på att det bara var något för stora barn.

Lördagen före själva födelsedagen var det så stort kalas för släkten. Vi testade konceptet brunch, både eftersom tiden passar för oss och eftersom frukostmat är något av en favorit för födelsdagsbarnet.

Och han agerade som den borne värden. När folk inte ville hålla tyst när han skulle säga varsågoda lärde vi honom att om man klingar i glaset måste alla andra vara tysta. Och det var en kunskap som föll våran pratkvarn på läppen. Han utnyttjade den åtminstone tio gånger under måltiden, men hela tiden för att säga sånt som "Om de vuxna vill ha juice också så finns det glas" och "man får ta av allt man vill ha".

Det var lite dinosaurietema på många av presenterna (många inspirerade av den fantastiska dinosaurieboken han gjorde till Daniels trettioårsdag), och för varje paket han öppnade utbrast Valdemar "Precis en sån som jag behövde!". Även tårtan, där födeseldagsbarnet (kommer aldrig att lycvkas ta till mig det skånska "födelsedagsgrisen") bara åt marsipanen trots att det var chokladtårta innanför gick i dinousauriernas tecken.


Julius hade lite svårt att hantera det där med att Valdemar fick en massa paket och gick runt och pekade på presenterna och sa hoppfullt "Min a fyjja å?". Jag tror att just tvåårsåldern är där man har lite svårt att hantera det, det var likadant med Valdemar på Julius ettårsdag. Det är svårt med tidsperspektivet och det är långt till sommaren...
Men när släkten är på besök så finns det annat att göra än att bekymra sig för vem som får presenter, som att pussa kusin Ebbe och köra honom i vagn t ex.


Själva födelsedagen blev en ganska lugn tillställning. Hela familjen var lite dagen efter och vi utnyttjade en av Valdemars presenter från oss - en Lotta på Bråkmakargatan-film - till att hänga i soffan.
Och så provade Valdemar några andra av sina presenter.


På eftermiddagen gick Viktor och Valdemar på teater som gästspelade i byn och sen serverades det köttbullar enligt önskemål. Vad som inte var enligt önskemål var att jag hade stått och gjort dem själv. Resultatet av den ansträngningen var två matvägrande barn.

När han helt utmattad kröp ner i sängen funderade den lilla stora fyraåringen över det här med tiden - varför är det just på födelsedagen som man blir större?