Vill ni se huset?

Här svänger man in på vår extremt lilla gränd, både om man kommer uppifrån berget eller från centrum av staden. Det är lite fascinerande med en så liten stad som har både kyrka, borgmästarhus, och en bar, samt minst tre "caveaux ouverts", alltså öppna vinkällare där man kan provsmaka och handla. Utanför baren, som verkar ha öppet lite oregelbundet, och utanför den lilla diverseaffären samlas vinodlare som kommer antingen i stora pick-uper eller i små skruttiga bilar-

Här ser man Julius peka på grinden. Första kvällen när vi kom här, och det dessutom var mörkt, så kändes det helt omöjligt att man skulle kunna köra bil här, men det är faktiskt inga problem. Om man inte svänger in genom grinden utan fortsätter kommer man till en bäck, som rinner ut i en större fors.

När man kommer in genom grinden ser man först våra värdars del av huset och trädgården. Fortsätter man runt så ser man det här.  Vi har två uteplatser som liksom är våra. Annars får vi använda hela trädgården om vi vill, åtminstone fram till påsk när hyresvärdarnas släktingar kommer, då är det lite oklart vad som är vårt och deras.

Det är här vi bor. Både vårt hus och värdarnas hus heter La forge, och är en gammal smedja. Om man vänder sig om ser det ut så här. Det är en del av trädgården och så det gäckande berget i bakgrunden.

 Går man in genom dörren hamnar man direkt i köket, sen leder en trappa upp hit. Det är vardagsrum och matsal.

Så här ser det ut åt andra hållet. Köket är alltså där nere, bakom pojkarna.

En liten halvtrappa till leder upp till ett slagskorridor som man har utsikt över köket och matrummet ifrån. Man kan konstatera att det hade varit omöjligt att bo här med ett krypbarn eller till exempel en ettåring. Man hade inte kunnat göra någonting utom att passa i trapporna. Vi hoppas att Hedvig, som de senaste dagarna har börjat åla baklänges, inte ska komma på tricket riktigt medan vi är här.

Vid den där korridoren ligger också två sovrum. Här är det ena. Och så en toalett och ett duschrum med handfat och så.